Det börjar bli länge sedan intresset för så kallade Parker-viner, med deras bombastiska karaktärsdrag, började falna. Bourgogne har länge dominerat sommelierernas vinlistor. Etna, Jura, och Lombardiet markerar starten på listan över högt aktade regioner och områden. Den nya generationens viner kännetecknas av lägre alkoholhalt, en fräsch syra, och en strävan efter finess över kraft, och undviker för allt i världen den i sammanhanget skälsordsladdade beskrivningen ”syltig”.

Det är klart att ”less is more” är den nya trenden. Men, i kontrast till ”more-is-more,” där en överflödande mängd element ofta skapar en omedelbar wow-effekt, kräver ”less-is-more” mer av skaparen. Det bygger på att noggrant förfina och välja, oavsett om det handlar om toner i en melodi eller smaker i en rätt. Det är som att skapa ett mästerverk med några noggrant utvalda penseldrag. Denna strategi belyser betydelsen av varje valt element och hur de harmonierar för att skapa något minnesvärt och extraordinärt.

Jag väljer helst att undvika att kalla dessa karaktärsdrag för ”nya trender.” Istället är det en förskjutning i ideal, där fokus nu riktas mot vitikulturen och de uttryck som odling, ranka och jord kan ge. Det öppnar upp möjligheter för helt nya druvor och områden. Gamay från Beaujolais, Nerello Mascalese från Etna och Albarino från Rias Baixas har redan blivit närmast stapelvaror på hyllorna hos medelmåttigt vinintresserade vinkonsumenter. Det är dags att förbereda plats för Cinsault och Colombard. När de tillåts komma från gamla rankor, intressanta vingårdslägen och tillvaratas av varsamma händer, utvecklas båda till eleganta, komplexa viner som passar utmärkt för lång lagring.

Ian Naude må vara gammal i gemet, men få, behärskar den nya generationens viner med sådan ackuratess! Hans målbild att med vinets smaker förmedla känslan av att stå i vingården är själva essensen av ett terroirvin.

Lucas Spinnars
Augusti 2023