Jordbruk har alltid varit naturligt för familjen Mottura. Men det har inte alltid varit vinodling som stått i centrum. Sergios far odlade t.ex. mynta som användes i eteriska oljor. Något ironiskt skulle det istället bli Sergios icke jordbrukande farbror som oavsiktligt skulle peka ut Sergios riktning. Under 1930-talet byggdes den stora järnvägen ut mellan Milano och Neapel, Italien skulle förenas på riktigt och Sergios farbror deltog som ingenjör. Under sina många resor föll han för det vackra Tuscia, gränslandet mellan Lazio, Toscana och Umbrien. Till slut hittade han en gård och köpte det som blev familjeegendomen i Civitella d’Agliano.

Som brukligt var i stora delar av Italien utgjordes gården av mindre farmer som producerade vin, olivolja, ull, spannmål och andra jordbruksvaror. Avkastningen delade jordbrukarna lika med landägaren i ett system som kallades Mezzadria, inte helt olikt det svenska statarsystemet. Till Sergio Motturas gård, som i praktiken är ett medeltida palazzo, i Civitella d’Agliano hörde 21 stycken farmer. Vinet det gjorde man småskaligt och sålde med viss framgång hemma i Turin.

Det var när när Mezzadria avskaffades på 1960-talet Sergio Mottura insåg att det fanns möjligheter. Gårdar krävde helt plötslig en helt ny form av styrning. Sergio Mottura hade blott 21 år gammal precis avslutat sin ingenjörsexamen, och med en verklig passion för jordbruk såg han sin chans och flyttade söderut för att sköta driften. Med Piemontesisk svaghet för goda viner insåg han snabbt att gårdens stora potential låg i att vidareutveckla den historiska traditionen av vinproduktion.

Resten är egentligen historia, ett resultat av forskning, hårt arbete och experimentlusta. Latour de Civitella blev Lazios vita vin som blev belönat med tre glas i Gambero Rosso och Sergio Mottura fick sitt livsverk belönat med ”Årets vinmakare” av samma organisation 2013.