Det finns druvsorter som är lätta att förstå sig på och så finns det de som har lite bökigare omständigheter. En hel drös av just de finns i Italien och Grechetto är definitivt en av dem.

Namnet har druvan sannolikt fått för att romarna älskade de Grekiska vinerna. För att de liknade eller bara för att du skulle vara populära döptes flera druvsorter med Greco-någonting. Svårare än så är det nog inte, men resten…

Det skall först och främst framföras att Grechetto inte nödvändigtvis är en druvsort. Trots utseendemässigt ganska stora skillnader betraktades Grechetto länge vara en druvsort med två olika kloner. Den ena kallades Grechetto di Todi, för sitt starka fäste kring Todi, den andra kallades Grechetto di Orvieto för sitt starka fäste i Orvieto.

I princip utan undantag planterades de dock blandat, om vartannat i vingårdarna. Allteftersom DNA-forskningen kring druvsorter framskred fastställdes dock att det rörde sig om två åtskilda druvsorter där Grechetto di Todi var identisk med den druva som i Emilia Romagna går under namnet Pignoletto.

För de flesta producenter är separationen av de två dock primärt av akademisk betydelse. Den ”field blend” som en vinbonde har i sin vingård är det som just han betecknar som Grechetto. Jag kan tycka att det låter, och är, fullt rimligt. Låt oss för nu behålla den infallsvinkeln. Vi betraktar Grechetto som en blend av de två druvsorterna så är dess kännetecken ofta äpple, akaciablommor, banan, ananas, persika och aprikos.

För den som tycker om att systematiskt angripa vinvärlden, vill katalogisera ytterligare en druvsort i huvudet, och försöka förstå sig på druvsorten kan det te sig lite kämpigare eftersom uttrycken faktiskt skiljer en del. Men låt oss grotta vid ett senare tillfälle.

Utseendemässigt känner man ganska tydligt igen de lite större och glesare klasarna av Grechetto di Orvieto. De glesa klasarna ger goda förutsättningar för framväxten av botrytis (ädelröta), och de Muffa Nobile-viner som framställs i Orvieto är seriösa alternativ till Sauternes.