Av någon anledning har Frankrike närmast monopol på att hävda druvsorters ursprung. Grenache kopplas vanligtvis ihop med Rhônedalen i allmänhet och Châteauneuf-du-Pape i synnerhet, men forskningen pekar på att den härstammar från Spanien, där den går under namnet Garnacha. I Madrid är den känd som Aragonés, och sannolikt var det under Aragoniens storhetstid som druvan spreds till såväl Roussillon som till Sardinien (där den går under namnet Cannonau). Det ska för protokollet nämnas att vissa forskare försöker påvisa att druvsorten ursprungligen kommer från Italien, men argumenten för Spanien framstår som något fler och starkare. Vi kan alltså med all rätt kalla den Grenache när den odlas i Frankrike, men bör nog kalla den för Garnacha när den benämns i allmänna ordalag.

Den tunnskaliga druvsorten Garnacha [Grenache] är notoriskt känd för sin höga alkohol och sitt tunna skal. Det ger teoretiskt klumpiga viner, med stor kropp, blek färg och avsaknad av textur. Därför har den ofta använts antingen till rosévin eller för att blandas med Syrah, Mourvèdre, Carignan eller Cinsault. Men Garnacha är inte bara det. Den är också tålig mot både värme och torka, vilket gör den populär på platser där vatten i ökande omfattning är en bristvara. Det har också visat sig att i karga klimat, och med gamla lågavkastande stockar, är vare sig färg eller struktur ett problem. Det kan majestätiska, tanninrika bomber som ikonvinet Château Rayas Châteauneuf-du-Pape eller Clos Erasmus i Priorat stå exempel för. Just stammen, eller det vedartade materialet, hos Garnacha är särskilt motståndskraftigt mot sjukdomar, vilket hjälper till att skapa dessa alltmer eftertraktade gamla rankor (eller som på franska ”vieilles vignes”).

I södra Rhônedalen är Grenache stjärnan i blends, i Spanien, t.ex. Priorat, får den spela ensamfiol. I Languedocs olika cru-lägen är den istället alltsomoftast en del av en balanserad blend.

Mot bakgrund av Grenaches växande popularitet, särskilt inom Languedocs kvalitetsfokuserade cru-områden som Terrasses du Larzac, står det klart att druvans framtid är lovande. Dessa regioner utnyttjar Grenaches förmåga att producera djupt nyanserade och strukturerade viner, vilket speglar en evolution i både vinmakarnas metodik och konsumenternas smakpreferenser. Genom att anamma låginterventiva vinifikationsmetoder och hållbara odlingstekniker, framhäver vinproducenterna i Languedoc Grenaches karakteristiska egenskaper samtidigt som de betonar terroirens unika uttryck. Den anpassningsbara naturen hos Grenache, kombinerat med den tekniska kunskapen hos vinmakarna, möjliggör utvecklingen av viner med högre syra och komplexitet, vilket tidigare inte förknippats med denna druvsort.

Med tanke på den globala vinindustrins rörelse mot mer miljömedvetna och hållbara produktionsmetoder, tillsammans med en ökad efterfrågan på kvalitetsviner med unik karaktär, ligger Grenache väl positionerad för att spela en central roll. Druvans förmåga att uttrycka en mångsidighet av terroirer gör den till spännande möjlighet för vinproducenter som strävar efter att erbjuda unika viner.

Sammanfattningsvis, med dess robusta anpassningsförmåga, växande erkännande inom nyckelvinregioner och centrala roll i den hållbara vinframställningens framtid, har Grenache en spännande framtid framför sig. Denna framtid lovar inte bara en fortsättning på druvans traditionella charm utan också en ny era av innovation och uppskattning inom vinindustrin.