Som vinälskare kan jag ibland känna lite vemod över en tid som flytt. En tid då vinmarknaden hade utrymme för det djup och den komplexitet som bara ett moget vin kan erbjuda. När jag skannar av hyllorna på såväl Systembolaget som på (de flesta) mer sofistikerade vinbutiker ute i Europa fylls jag av en längtan efter mogna viner. Det är som en hel dimension som saknas.
Med risk för att jag romanticerar en tid då jag bara var perifiert närvarande så verkade varje vinhandlare ha ett utrymme för viner som likt flytande konstverk mognat till något graciöst och med ett imponerande djup. Vinhandlare och vinälskare kunder delade gemensamt kärleken till dropparna som mognat av tidens tand och fick gåshud av tanken på mogen Bourgogne eller mogen Bordeaux.
Med takt i att den moderna världen rusar framåt har tillgången på mogna viner minskat. En samverkan av faktorer har tillsammans bidragit till denna nedgång. Teknologiska framsteg och skiftande konsumentpreferenser har tillsammans bidragit i samma riktning. Samtidigt som producenterna lärt sig att göra stora viner som inte kräver lång lagring för att bli konsumtionsvänliga har kunderna lärt sig att föredra fruktiga viner som reflekterar ungdomens essens. Producenternas ointresse för att låsa upp kapital i dyra lager och kundernas minskade behov för att inhysa en egen vinkällare har lämnat oss med minskad tillgång på fantastiska vinupplevelser.
På den absoluta toppnivån har investerare och samlare dammsugit marknaden på lagringsdugliga exemplar som tyvärr aldrig i större skala hittar tillbaka till marknaden. Och skulle de mot förmodan göra det så blir det till allt mer skenande priser.
Allt färre får dela den spännande vinresan där en flaska likt en människa går från att bjuda på juvenil charm, antar en tonårings lite buffliga självförtroende, till en stabil och och högpresterande ung vuxen, vidare till meleålderns nedtonade intensitet men mer polerade finess och slutligen till ålderdomens stillsamma och kondenserade nyansrikedom.
Det är bland de vita vinerna som jag tycker vi hittar några av marknades dolda skatter. Från mindre kända ursprung annonserar heller inte deras blygsamma priser deras potential. Med ett knappt årtioende i mörker kan vissa vita viner genomgå en förunderlig transformation där gröna äpplen, citrus och ungdomlig fruktighet blir honung, nötter och subtil elegans.
Som en homage till den gåtfulla resan, där jag hoppas att vi får en återkomst av mogna och mognande viner släpper vi en mikrolansering (ett erbjudande till vinklubbens prenumeranter – SLUTSÅLD) av Sergio Motturas Poggio della Costa Grechetto 2016.
Poggio della Costa har belönats med tre glas i Gambero Rosso för årgång 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020 och 2021 och är ett av Italiens riktigt ikoniska vita viner.