Besserwissra!
Hörrni, visste ni att Pomerol får sitt namn från det latinska ordet för fruktträdgård, ”pomarium”? Här växer Merlot-druvorna i perfekta förhållanden, och resultatet är viner fyllda med smaker av mörka frukter och choklad. Det finns inget behov av krångliga klassifikationssystem här – Pomerols kvalitet är självklart.
Tillsammans med Saint-Émilion och bådas respektive ”satteliter-appellationer” bildar Pomerol ett kluster av appellationer som ibland kallas Libournais, på grund av dess närhet till staden Libourne. På en karta kan det se ut som att även närliggande Francs och Castillon skulle höra till Libournais, men på grund av dess terroir brukar de istället paras ihop med Blaye och Bourg som Côtes de Bordeaux. Tillsammans bildar Libournais och ovan nämnda Côtes de Bordeaux-appellationer den högra stranden (Right Bank).
Precis som i Saint-Émilion, och i Bordeaux i allmänhet, är det Merlot som dominerar i Pomerol. Merlot gillar tillgång till fukt, och i Pomerols unika och näringsrika lerjordar som är mycket bra på att behålla just fukt, stormtrivs den.
Om Saint-Émilion på grund av sin storlek och varierande förhållanden kan vara en av de svårare appellationerna i Bordeaux att ta till sig och förstå, är Pomerol motsatsen. Det är en av de minsta appellationerna i Bordeaux och är istället mycket homogen både i höjd över havet, sluttningar och jordmån.
Hela det böljande och för vinområden ganska flacka landskapet i Pomerol ligger på 20-40 meters höjd. Det ger något mer frostskydd gentemot de lågt belägna vingårdarna i Saint-Émilion som finns på endast 10 meter över havet, men det blir istället något varmare på sommaren än de högbelägna vingårdarna i Saint-Émilion som finns på 80-100 meters höjd.
Det som verkligen sticker ut för Pomerol är dess unika lerjord, som benämns Crasse de Fer. Framförallt de centrala delarna av Pomerol präglas av denna nästan blåfärgade järnrika lera som får betraktas som huvudanledningen till att Pomerols viner särskiljer sig.
Det går inte att prata nog om leran i Pomerol, men som med allt annat så kan det bli för mycket av det goda. De bästa jordarna i Pomerol har denna unika lera, Crasse de Fer, men de har också balanserade inslag av grus i leran. Gruset dränerar leran och tvingar vinrankans rötter längre ner i jorden, vilket i sin tur ger bättre koncentration och mer mineraliska viner.
I leran, något frostskyddat på våren, något varmare på sommaren, får den fruktiga Merlot-druvan mogna ordentligt. Det resulterar i rika, sammetslika, med bordeauxmått mjuka men samtidigt fylliga viner. I de bästa exemplen hittar man ofta aromer av mörka plommon, björnbär, tryffel och choklad.
Några av Bordeaux absolut mest eftertraktade viner kommer från just Pomerol, och namn som Le Pin och Pétrus betingar några av vinvärldens högsta priser. I nästan alla andra områden av Bordeaux finns ett klassifikationssystem för att särskilja bättre eller sämre producenter inom ett område, men i just Pomerol, på grund av dess begränsade område och homogena förutsättningar, finns inget sådant system här.